Liten kan ta kort själv. Artistiska, inzoomade kort.
På lördagen åkte vi först hem och fikade hon några kompisar, och sen var det direkt hem för att ta emot några andra här. Ja, man kan säga att hela helgen var en utmärkt ursäkt för att baka en massa goda kakor och efterrätter. Men Liten såg inte det roliga med att träffa människor. Hon är inne i en fas då hon är extremt blyg. Hon gallskrek sig igenom både delar av fredagkvällen och lördagförmiddagen, när vi träffade folk alltså. Det måste vara en sorts separationsfas det här, jag vet inte. Men det är ju inte så kul, känns som om man skrämmer bort folk....speciellt de som inte har barn. Annars är hon så glad så. Pratar massor nu, och leker lekar, t.ex. att hon bakar kaka. Ibland får vi smaka, ibland inte. Ibland ska hon gå till jobbet. Då går hon och hämtar en systembolagspåse (för det har ju hennes pappa varje dag, med en matlåda i) och så vinkar hon till oss. De ser ganska mycket, de där små.
Igår smälte i alla fall mitt hjärta, två gånger om. Både när jag lade henne på dagen och på kvällen, ville hon hålla min hand när hon skulle sova. Jag hade kunnat sitta bredvid sängen hela natten och hålla hennes hand. Men man bör ju sova också, sägs det.
/Sambon
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar