Trädgårdsförändring!

Efter sju svåra år, trehundraarton färgburkar och blod svett och tårar, är nu vår framsida äntligen klar. Det som började med en 1,5 meter bred häck, som tog över hela framsidan och som slukade allt solljus har nu resulterat i vårt drömstaket.

Och allt tack vare min man som får dagens guldstjärna!

/Frun

Yatzy

Och så här ser yatzyprotokollet ut, jag blir glad varje gång jag ser det!

/Frun

Springa långt

Förra lördagen gjorde ställde Liten upp i ett lopp för första gången. Hon var velat det länge, eftersom hon sett mig springa vårruset. Nu fick hon en egen nummerlapp, och hon var riktigt uppspelt innan loppet.

När det väl satte igång var hon mer tveksam, men hon var så himla stolt när vi till slut kom i mål, 1,25 kilometer senare, och hon fick present och godispåse i fiskdamm. Vår stora tjej!

Och som en liten bonus på att hon blivit stor...och dessutom lik sin mamma...så gillar hon Yatzy. Hon gjorde upp egna regler som faktiskt var helt rimliga. Trots att hon aldrig sett ett yatzy förr, så tyckte hon att tärningarna skulle ha lika många prickar. Sen hjälpte man spelet framåt genom att sjunga olika låtar, och så skrev hon i protokollet hur många barn som var i skolan. Helt logiskt!

/Frun

Kakbak

Idag var jag och Liten ensamma, vi fixade lite hemma, handlade lördagsgodis och sen var det dags för bakning. När jag fyllde år i somras fick jag en massa grejer med kaktema av mamma och pappa, och nu var det dags att göra lite slag i saken.

När Liten noga hade blandat ihop alla torra ingredienser - hon är väldigt noggrann och enligt sig själv världsbäst - tittade hon lite på bunken med kakao, mjöl och allt det andra. Sen gjorde hon det tydligen enda rimliga i en sån situation. Hon blåste. Haha, det var en härlig syn.

Det blev en smet i alla fall, men när vi klickade ut smeten i muffinsformarna, undrade Liten om vi skulle ha gäster eftersom vi gjorde så många (tio stycken). Då kände jag mig som en muffinsknarkare och fick påminna mig själv om att det är helt vanligt och kanske till och med lite lite att få ut tio muffins ur en smet.

Och så här fina blev de, på kakfatet som jag också fick i present.


/Frun

Som vi tvättar i Skåne

Det har varit en väldigt bra semester så här långt, med en varm vecka på västkusten och tur med vädret i allmänhet. Häromdagen kom kusinerna på besök, vilket både Liten och vi tyckte väldigt mycket om. Barnen fungerade bra tillsammans och så gjorde vi ett besök på lek- och buslandet (första gången). Det visade sig vara en riktig hit, och jag tror att både vuxna och barn hade väldigt roligt.

Dagen efter att de åkt kom underbara Jessica från Stockholm med familj på spontanbesök, vilket var väldigt trevligt. Man vänjer sig vid nya vänner också, men det är alltid skönt med såna man känt länge....eller ja...elva år. Tiden tickar på!

Efter att ha stått ut med en tvättmaskin som levt sitt eget liv lite väl länge, köpte vi häromdagen en ny. Liten lekte tvättmaskinsförsäljare på Media Markt och visade runt, frågade hur många barn vi hade i familjen och visade på alla bra knappar. De hör mer än man tror, de små. Att tvätta är en av mina favoritsysslor, aktiviteter som ger omedelbart resultat är de bästa. Nu bara njuter jag av vår nya, tysta tvättmaskin och försöker hitta en ursäkt för att tvätta en ny tvätt. Daniel är rädd att jag ska bli manisk i mitt tvättande.

Men ännu bättre vore det om jag hade fått välja den norska fronten, där man kunde välja det mycket åtråvärda programmet Skånecentrifugering.

/Hustrun

Allt mellan då och nu

Vi är tydilgen sjukt dåliga på att uppdatera vår blogg, får vi höra. Vi missar födelsedagar, semestrar och hela årstider. Så kan det tyvärr bli. Så idag blir det bilder från födelsedagar och semestrar, till exempel.

Idag är det i alla fall söndag, och vi åkte upp till en sjö i närheten, där Thomas Fogdö med familj var de enda andra som var i närheten. Vi tog en runda runt sjön, och plockade en blåbär, som vi nu inte vet vad vi ska göra med. Hade gärna gjort sylt, men har för lite blåbär för det. Får bli en paj eller att vi äter dem med mjölk och socker.

När vi gick där, så sa jag att jag hörde en gräshoppa. "Ja, en gräsklippare", sa Liten. Ungefär samma sak?!

/Frun

Världen ur ett annat perspektiv

Länge sen som vanligt, men allt är bra. Vi har hunnit vara på Kolmården över påsk - det blev faktiskt ingen påskmat alls men det känns helt okej. Liten fick påskägg av påsktuppen i alla fall, det var det viktigaste.

Idag fick hon låna kameran av oss och ta egna bilder. Hon gick runt i huset och tog kort på sånt som vi antar att hon tycker om. Det blev riktigt roligt att se världen ur ett annat perspektiv, ett kortare sådant!