Nedrans dagis

En glad dag i somras, Liten och mormor.

Sen Liten började på dagis för ett år sen har hon älskat det. Hon har sprungit in varenda morgon, knappt hunnit krama hejdå, varit glad och haft roligt.

Sen två veckor är varje dag en kamp för henne. Personalen får slita bort henne från oss när vi lämnar. Hon har ont i magen varje morgon. Hon vaknar mitt i natten och säger "inte gå dagis". Från att ha varit helt blöjfri vad det gäller kissningen, kräver hon att ha blöja hela tiden på dagis (och vad det gäller nummer två håller hon sig till hon kommer hem). En ur personalen är okej, de andra skriker hon åt bara hon ser dem. Och hon uppskattar inte när alla de andra, väldigt mycket äldre, barnen står och tittar på henne när vi kommer dit.

Personalen får säga vad de vill. Vi känner vår Liten. Det här inte bara ett sätt "att skrika för hon vet att det fungerar".

Det är inte bara en gång per dag, som vi föräldrar är både ledsna och upprörda över att de tvingade vår Liten att byta avdelning.

Bröllop

Ibland när man inte hört av sig till nån på väldigt länge, tar det nästan emot att ringa fastän man vill, och vet att man borde. Lite så är det med bloggen också. Det har hänt så mycket att det nästan är svårt att ta upp tråden igen. Men eftersom vi ändå verkar ha trogna bloggföljare i våra familjer, fortsätter vi såklart.

Det mesta den senaste tiden har handlat om bröllop. Vi har planerat massor. Men när det väl var dags blev det ändå så himla mycket bättre än vi hade vågat hoppas på. En helt fantastisk dag med bästa möjliga väder. Och en massa härliga gäster som dansade och bjöd på sig själva. Vi var (och är) jättelyckliga över denna dag!

Igår var vi sen iväg på Daniels kusins bröllop. Det var också jättefint. Man ser på bröllop lite på ett annat sätt tror jag, när man har haft ett eget. Då vet man hur mycket tid och tanke det ligger bakom många grejer.

Nu hoppas vi att vi har flängt runt nog för ett tag, åtminstone med Liten. Det har blivit lite för mycket resande, och med tanke på dagisavdelningsbytet from hell, vill vi försöka ge henne lite hemmatrygghet också. Nån vecka i alla fall!


/sambon

Semestern

Liten på västkusten.

Och på östkusten.

Nu är vi hemma efter semestrarna, eller ja, vi har den här veckan också. Först var vi en vecka i Grebbestad. Liten hade det jättebra - fiskade krabbor, lekte på stranden, vid stugan mm. Man skulle kunna skriva ganska mycket om varje dag förstås, men det blir ju en del. Det var i alla fall blandat väder, men det underbara med barn är att de ju inte bryr sig om det i samma utsträckning som vuxna (dessutom har de regnkläder...).

Efter en dags mellanlandande hemma, då vi tvättade allt vi hann, åkte vi sen till östkusten en vecka. Där fortsatte vi utedasslivet. Vi hade det jättebra, lekte vid sjön, badade, lekte, fiskade mm. Daniel fick, efter flera dagars slit, tre gäddor på en och samma dag. Och Liten var lycklig. Så det var två väldigt sköna semesterveckor då det var nästan omöjligt att tänka på jobb (om det inte vore för att en japansk kollega jagade mig på telefon).

Nu försöker vi planera en del inför bröllopet, och leka med Liten så mycket vi kan innan hon börja på dagis igen. Idag när hon och jag var ute och sprang på lekplatsen, ramlade hon och skrubbade knät. Nu är hon krigsskadad och haltar fram med sitt lilla plåster. Hon verkar ha fått just den delen efter sin far :-)

/Sambon