Semester

Bloggen har tagit en smula semesterledigt. Men vi är tillbaka när man som minst anar det!

Fröken finfrisyrs fläskläpp

Idag, när Daniel var till tippen, hans andra hem, åkte jag och Liten till stan, mest för att få åka buss. Det är ett av Litens största intressen. Och det vill sig så väl, att på vägen till stan åker vi både över motorvägsbron, en bro över vatten och under en tunnel, så det är ganska roligt och mycket att titta på. Väl på stan fick vi vänta en stund innan affärerna öppnade, men det gjorde inget. Shopping är, till skillnad från i bussåkandet, definitivt inte ett av Litens intressen. Men vi köpte en ny klocka till mig eftersom 2:an i själva 12:an på min befintliga klocka, ramlat av och hakat sig fast på sekundvisaren så att klockan stannat.

Sen gjorde vi något ganska spontant - vi gick och klippte Liten hos en frisör. Spontant för henne i alla fall, jag hade tänkt på det lite. Det är varmt ute, Liten gillar inte tofsar så det långa håret ligger ofta mot hennes rygg och hon gillar vare sig att tvätta eller kamma håret. Kortare hår är ur alla aspekter bättre för henne. Först tyckte jag inte att det blev såå kort, men med hennes lockar blev det ungefär öronkort. Det klär henne jättebra.

På eftermiddagen var Liten och Daniel ute och gungade. Plötsligt kom de inspringande - Liten hade slagit i gungan (hon gungar ganska högt) och det var blod överallt - på Liten, Daniel, kläder och händer. Liten skrek så klart ganska högt. Eftersom blodmängden var ganska stor och hacken i läppen såg djupa ut, ringde vi sjukvårdsupplysningen. De tyckte att eftersom ett av hacken korsade läppen ner mot hakan, skulle vi åka till akuten. Läppen kan nämligen läka ihop fel, så en läkare borde titta på om det skulle sys så att det inte blev ett snett leende. Iväg till akuten alltså (vid det här laget hade en kompis kommit förbi på grillkväll, men vi ville båda vara hos Liten om det skulle sys, så kompisen fick åka hem). På akuten fick vi träffa en öron-näsa-hals-doktor (??), som sa att det inte behövdes sys, tack och lov, så vi fick åka hem. Allt gick bra, Liten har en fläskläpp stort som ett hus och ett blåmärke rakt över ansiktet, men hon är okej.

Men Daniel hade dåligt samvete. Liten ville nog trösta honom. För när jag sa, att det inte är pappas fel, tittade Liten på sin älskade pappa och sa:

Nej. Mammas fel.


Så, så kom det sig att den stora fläskläppen, plötsligt blev mitt fel. Jag som bara stod och plockade upp matvaror ur en kasse!

/Sambon

Möhippa och vampyrer


Jag. Och en ketchupflaska.

Igår blev jag helt tagen på sängen, eller snarare på jobbet. Precis när vi skulle starta ett möte kom det in folk jag alldeles uppenbart kände igen men inte kunde placera in i sammanhanget. Var helt i chock till dess att jag fattade att det var kompisar (och syster) som var där för min möhippa. Chocken höll i hela kvällen, kan jag säga. Jag fick bland annat orientera (oj, vad bra jag var på den väldigt svåra slingan och spela minigolf (ännu bättre). Jättetrevlig eftermiddag och kväll!

Liten har varit i stadsparken idag med sitt dagis, och badat i plaskdammen de har där. Hon hade haft jättekul, tror jag. Det lät så när man frågade henne i alla fall. Men ibland blandar hon ihop måndagar med onsdagar och roligt med tråkigt när hon ska berätta. Antar att den kronologiska ordningen är viktigare för vuxna än för barn. Skönt det, det blir lite mer oförutsägbart så.

I helgen var jag och hälsade på hos syrran i götet. Vi hade en jättemysig och jättevarm helg. Tåget till gbg var försenat med 75 minuter innan vi ens lämnat Örebro, och jag satt på solsidan i tåget. Men det gjorde ingenting. För äntligen - äntligen - började jag läsa boken jag fick av nämnda syster i julklapp, Twilight. Och så var jag fast. Ville egentligen inte göra nåt annat på hela helgen än att läsa, och var ganska besviken nät tåget hem bara var en kvart sent. Jag bryr mig inte om ifall det är en tonårsbok. Jag märker det inte ens, eftersom det är den engelska versionen jag läser. Jag är, som alla andra som läser böckerna, helt fast. I måndags kväll såg jag filmen. Och idag började jag på bok två. Och det blir så väldigt väldigt tydligt att jag valt rätt blivande man, när det var han som köpte den andra boken åt mig. För nånstans har han nog förstått, att det inte bara är den engelska prosan som lockar. Det skulle kunna vara en viss huvudperson också. Men så antar jag, att min blivande man, faktiskt inte är särskilt svartsjuk på en fiktiv litterär vampyr. Det vore ju alldeles bisarrt.

/Sambon