Idag, när Daniel var till tippen, hans andra hem, åkte jag och Liten till stan, mest för att få åka buss. Det är ett av Litens största intressen. Och det vill sig så väl, att på vägen till stan åker vi både över motorvägsbron, en bro över vatten och under en tunnel, så det är ganska roligt och mycket att titta på. Väl på stan fick vi vänta en stund innan affärerna öppnade, men det gjorde inget. Shopping är, till skillnad från i bussåkandet, definitivt inte ett av Litens intressen. Men vi köpte en ny klocka till mig eftersom 2:an i själva 12:an på min befintliga klocka, ramlat av och hakat sig fast på sekundvisaren så att klockan stannat.
Sen gjorde vi något ganska spontant - vi gick och klippte Liten hos en frisör. Spontant för henne i alla fall, jag hade tänkt på det lite. Det är varmt ute, Liten gillar inte tofsar så det långa håret ligger ofta mot hennes rygg och hon gillar vare sig att tvätta eller kamma håret. Kortare hår är ur alla aspekter bättre för henne. Först tyckte jag inte att det blev såå kort, men med hennes lockar blev det ungefär öronkort. Det klär henne jättebra.
På eftermiddagen var Liten och Daniel ute och gungade. Plötsligt kom de inspringande - Liten hade slagit i gungan (hon gungar ganska högt) och det var blod överallt - på Liten, Daniel, kläder och händer. Liten skrek så klart ganska högt. Eftersom blodmängden var ganska stor och hacken i läppen såg djupa ut, ringde vi sjukvårdsupplysningen. De tyckte att eftersom ett av hacken korsade läppen ner mot hakan, skulle vi åka till akuten. Läppen kan nämligen läka ihop fel, så en läkare borde titta på om det skulle sys så att det inte blev ett snett leende. Iväg till akuten alltså (vid det här laget hade en kompis kommit förbi på grillkväll, men vi ville båda vara hos Liten om det skulle sys, så kompisen fick åka hem). På akuten fick vi träffa en öron-näsa-hals-doktor (??), som sa att det inte behövdes sys, tack och lov, så vi fick åka hem. Allt gick bra, Liten har en fläskläpp stort som ett hus och ett blåmärke rakt över ansiktet, men hon är okej.
Men Daniel hade dåligt samvete. Liten ville nog trösta honom. För när jag sa, att det inte är pappas fel, tittade Liten på sin älskade pappa och sa:
Nej. Mammas fel.
Så, så kom det sig att den stora fläskläppen, plötsligt blev mitt fel. Jag som bara stod och plockade upp matvaror ur en kasse!
/Sambon
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar