En glad dag i somras, Liten och mormor.
Sen Liten började på dagis för ett år sen har hon älskat det. Hon har sprungit in varenda morgon, knappt hunnit krama hejdå, varit glad och haft roligt.
Sen två veckor är varje dag en kamp för henne. Personalen får slita bort henne från oss när vi lämnar. Hon har ont i magen varje morgon. Hon vaknar mitt i natten och säger "inte gå dagis". Från att ha varit helt blöjfri vad det gäller kissningen, kräver hon att ha blöja hela tiden på dagis (och vad det gäller nummer två håller hon sig till hon kommer hem). En ur personalen är okej, de andra skriker hon åt bara hon ser dem. Och hon uppskattar inte när alla de andra, väldigt mycket äldre, barnen står och tittar på henne när vi kommer dit.
Personalen får säga vad de vill. Vi känner vår Liten. Det här inte bara ett sätt "att skrika för hon vet att det fungerar".
Det är inte bara en gång per dag, som vi föräldrar är både ledsna och upprörda över att de tvingade vår Liten att byta avdelning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar