Tiden går

Liten, rufshåret och dockan Oboy

Gott med kladdkaka

Ja, det gör den och snabbare än vad vi förstår. Vips så var det 10 dagar sen vi bloggade. Usch och förlåt. Men det är intensiva tider nu. Jobb och saxande med tider för att göra dagisdagarna så korta som möjligt. Det är alltid en av oss vuxna som börjar väldigt tidigt och den andra kommer i gengäld hem väldigt sent. Så vi hinner inte direkt tröttna på varandra.

I helgen var Litens farmor här och tog över stafettpinnen lite grann. Jag och Daniel passade på att gå ut och äta och sen tog vi in på hotell. Det var väldigt trevligt att bara få vara vuxna en kväll. Vi sov till halv nio på söndagen, kändes riktigt märkligt att vakna så sent.

Och jag har varit uppe i Gällivare en sväng och kollat in en rätt rejäl gruva. Kallt - men kul. Jag måste säga att jag klär väldigt bra i blå hjälm.

Ikväll är Daniel på bio med en jobbarkompis. Jag och Liten satt och läste lite pixiböcker, och ibland tittade vi på bolibompaprogram på datorn. Som vanligt förvånas jag över vad Liten kan i språkväg.Vi läste en pixi med en massa djur i, och när bilden på en fluga kommer upp (som hon aldrig har gillat, hon sa "nej" till den redan i somras) sa Liten "om den nej" Det tycker jag är stort, att kunna säga vad man inte tycker om. Hon sa "nej gott" för ett tag sen om maten, inte lika roligt. Men nån gång ska det ju starta. Och man kan ju inte tycka om allt. Det viktiga är att hon tycker om mamma och pappa.