Nej se det snöar

Någonstans därute finns en gata....

...en trädgård...

... och en gräsmatta.

Det känns som om Sverige håller på stanna av snömängderna, och det är ju förståeligt. Läste en artikel om det idag: förr var det en timme mellan tågen. Nu kommer det ett tåg varannan minut. Hur ska man hinna rensa spåren fria från snö då? (det här har inget med sj-debatten i sig att göra).

Vi håller också på att stanna. Daniel kämpar på med att cykla till jobbet oavsett om det är en halvmeter snö, eller 25,4 minus (som igår). Men det rullar inte så bra vare sig i tjock snö eller extrem kyla. Och jag studsar fram på vägen med bilen. Det ligger tjockt med is och snö på gatorna, som gör att det blir ett väldigt knöligt underlag.

Liten är väl den enda som tar det med hyfsad ro. Det finns ju snowracer, och hon har ju overall som funkar. Tur att nån klär sig efter väder. Häromdagen var vi uppe i spåren, Daniel kämpade sig runt på skidor och jag och Liten lekte i snön. Snön går ju långt upp över hennes längd, vilket blev extra tydligt där uppe. Jag undrar hur det är att knappt se nåt förutom framåt. Men hon tar det med ro, lilltjejen. Livet är ju som det är.

/Sambon