Nu när vi har vabbat med Liten i femtielva dagar, inklusive idag och igår, har vi såklart fått se lite mer av henne än annars, och det är riktigt roligt, sjukdomar till trots. Liten har en himla humor som kan visa sig lite när som helst och hon uttrycker sig väldigt bra med ord. Ibland när jag tycker att vi ska gå in, tittar hon på mig med förnumstig blick, sen nickar och säger "lite till" som om hon pratade med någon mindre vetande. Riktigt lillgammal kan hon vara ibland.
En annan rolig grej som visat sig under sjukdomstiden, är Litens besatthet vid Kaj. Kaj är alltså en pojke i boken "Kaj plockar blommor", som kanske inte är den mest kända av barnböcker. Men den ingår i en bokpåse som man kan låna hem från dagis. Nu har vi inte just den bokpåsen hemma, tyvärr. Därför att när som helst, sen nån vecka tillbaka, tittar Liten upp och skriker KAJ! Det gick så långt att vi har börjat berätta Kaj som saga, ur minnet så att säga (tack och lov är det inte nån avancerad historia). Nu vill hon till och med höra Kaj som saga när hon ska sova. Man vet liksom aldrig på förhand vad som ska hända med barn.
/Sambon
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar