Vi har nog inte berättat att Liten fått en cykel. Hon når inte ner till tramporna riktigt än, men hon försöker. Och nästan lika roligt är det att stå där bak, där det inte finns något flak, så att säga. Då kan man hålla i styret samtidigt som pappa eller mamma skjutsar en runt i huset. Ute hör cykeln inte riktigt hemma. Liksom som vanligt när det gäller Liten, ska saker vara som de var första gången hon såg dem. Och första gången hon såg cykeln stod den i vardagsrummet. Där har den till och med en parkeringsplats (ungefär där den stod första gången).
Det här med att saker ska vara som de varit, får konsekvenser. Liten minns nog inte att hennes rutschkana faktiskt är för utomhusbruk och att den stod ute i somras innan den fick övervintra inomhus. Därför vill hon inte heller att den ska ut nu. Den hör ju hemma i vardagsrummet, den med.
Allt det här, får som man kan förstå, konsekvenser för vår inredning. Men det är härliga och lekfulla konsekvenser som vi kan leka med. En rutschkana hit eller dit skadar ju knappast.
/Sambon
Vad lycklig hon ser ut över sin nya cykel!:-) Visst är det roligt med barn när dom ibland vill att saker och ting ska vara dom det "alltid" varit!:-D Men det är väl en trygghet för dom att få känna igen sig.
SvaraRaderaHa en bra dag!